jamdesign

I helgen var jag i Danmark. På båten över från Göteborg fanns en lekhörna för barnen. Där hamnade såklart jag.

Överdimensionerade produkter är roligt. Man ser plötsligt vardagsföremålen i ett annat ljus. De blir sig själva, fast intressantare, tydligare och mer vilseledande på samma gång. Man kan säga att invanda produkter plötsligt får lov att existera, än en gång.

När man stöter på dessa ting, i sina nya dimensioner, väcks förståelsen för hur viktigt det är med storlek när man formger en ny produkt … för att inte tala om proportioner!

Jag var riktigt nära på att ta med mig en grön bit hem, men de fick ju inte plats i väskan ;)

Att köpa ett ting. Att undra varför man köpte det. Att sedan begrunda sitt val för mycket, bli förvirrad och nästan börja tycka om det igen. Och sen total förvirring. Är det så fult att det blir fint? Eller är det så gulligt att det hoppar över gränsen igen och åter blir fult? Kanske är det så pass fult att det blir fint, för att sedan återgå till fult igen? (och sedan liggande åttan)

Mitt duschdraperi. Gilla eller ogilla! Men fråga inte mig vad jag tycker …

Idag låg det högar av tidningen ”Form” för oss att plocka gratis i korridoren. Trots att det råder delade meningar om tidningen, tycker jag alltid att det är trevligt med lite gratisinspiration! Hur som helst, det första jag stöter på är en kort artikel om Bruno Mathssons stol ”BM65”, läst ur Nr 1 2010. Tydligen var stolen tänkt att gå i produktion redan 1965, men då tekniken inte höll, var det inte förrän i år som den faktiskt kom ut på marknaden.

Det som fick mig att reagera var hur skribenten kallade stolen för "spännande och modern". Hmm ... spännande? Eller inte säger jag! Trots att det är en Bruna Mathsson, är det ju bara ännu en stol med stålrör och lädersits, jag ser faktiskt inget spännande i det. Kanske att den skulle ha varit unik om den hade fått lov att sättas i produktion redan det tänkte datumet (?), men ibland kan jag bli trött på hur ett objekt kan gömma sig bakom den dåtida design-guden och skaparen, och kanske vinna lite mer positiv respons än vad det egentligen gör sig förtjänt av.  Jag skulle ibland önska att man lite oftare studerade objektet ur dess rätta kontext, vilket i detta fall är 2010.

Jag förundras också över varför ”Form” väljer att visa stolen med svart lädersits, när den i ask känns så betydligt mycket mer karaktäristisk (med de frästa detaljerna på ryggstödet). Vad tycker du? Gå in och släng ett öga här …

Annars skulle jag säga att den bästa och kanske snyggaste tandborsten just nu, om man som jag inte bryr sig om de olika specialfunktionerna med tungskrapa och allt vad det heter, är just Tepe men de mer designade sådana. Finns att köpa i fyrpack på apoteket!

Till i måndags fick vi en snabb uppgift som gick ut på att färgsätta den klassiska tandborsten "Tepe" och hitta inspiration utifrån två årstider och efter det lägga till en enkel grafik. Våren blev symbol för framtidshopp och de ännu inte utslagna knopparna stod som inspiration och vinern med julen (min favorithögtid) blev den klyschiga inspirationskälla till den bruna tandborsten. Jag frågade nämligen mig själv, vem vill inte ha en jul-tandborste egentligen? (finns säkert flera personer, men hur tråkig får man bli?) Ibland är det mest uppenbara det minst självklara ...

Jag ville att mina tandborstar skulle gå i varma färger och inte kännas allt för "normala", så som alla dessa blåa pastellfärger som man hittar annars. Den rosa skall alldeles strax slå ut och blomma. Den bruna är som en mörk och söt pralin, redo att stoppas i munnen!