Saker - om tingets synlighet av Peter Cornell
Jag gillar boken. Peter Cornell har inte utelämnat någon. Sartre, Allan McCollum, Freud, Guillame Bilj … det känns som om varenda känd person som någonsin har iakttagit och begrundat begreppet ”ting” är med i boken. Cornell ser på tingen utifrån alla olika ismer, som om ingen tanke kring det är rätt eller fel. Han lyckas, utan att lägga in sina egna värderingar, det är som om berättaren helt enkelt betraktar ”de andra” som redan tänkt så mycket och grävt ner sig i ämnet. Det är något jag beundrar.
Cornell missar heller ingenting. Tinget ur massproduktionens synvnkel, hur tingen i Freuds ögon blir till symboler. Människans relation till tinget, hur tinget kan skapa äckel blandat med extremt habegär, hur det förför oss och vi ger upp och sedan ångesten över vår egen dåliga karaktär (angående detta finner man ett citat ur boken äcklet av J-P sartre). Intressant är också hur han granskar tinget i dess olika kontexter. Hur ett bruksföremål plötsligt kan förvandlas till ett konstverk, när man placerar det på ett museum och hur en klädaffär för herrar, kan förvandlas till ett muesum. Hur ett ”objet trouve” (taget ur Prousts roman, På spaning efter den tid som flytt) kan föra dig tillbaka i tiden genom att frambringa minnen. Vad är en sak eller ting och när blir den eller det till konst? Är det en gräns mellan tinget och konsten, eller kan konst vara en sak?
Är tinget beroende av oss, eller är det egentligen vi som är beroende av tinget?
När jag har läst bokens sista sida är jag full och tom på samma gång. Det fascinerar mig att det finns så många innan mig, som har sett tinget som ett sådant problem eller lycka. Att en sak, kan röra om våra liv så fullständigt, väcka så många tankar och så mycket frustration. Ett föremål, … ja vad som egentligen, som aldrig skulle finnas om inte vi fanns … eller?
ps. Läs den
